Du bor långt bort i din fina villa.
Ändå gör du mig så illa.
Jag har dig i mina minnen och mina tankar.
Bara du som är i mitt huvud och bankar.
Du är min rädsla och min smärta.
Det var du som krossade mitt hjärta.
Ett förlåt vill jag inte höra.
Det finns inget du kan göra.
Ditt öde står och väntar, så du vet.
För någon kommer att ta din frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar